idag var vi utomhus med valparna för första gången,eftersom stormen lagt sig och det är bara 1 grad kallt. Dom tog trappan utför väldigt enkelt, men sen var det litet kallt om tassarna. Med hjälp av lockljuden och Neska promenerade vi upp i backen bakom huset, där det är ganska bart på marken, och dom ruschade uppför och nerför backen och jagade varandra. Klinga fick ett glädjefnatt och ville rusa och leka så häftigt att hon nästan skrämde dom, men vad hon är fantastisk, åtta år i februari, fem egna valpkullar, fräsch som en unghund, hon tog pinnar och barkbitar och bjöd dom att dela och sen drog hon dragkamp med dom och sen sprang hon med dom i samlad tropp bakom sig, så slängde hon sig på rygg och rullade och slutligen gjorde hon sina snurrhopp, som hon gör när hon är riktigt glad. Hon vänder på två hopp helt runt gång på gång, och det ser så kul ut.

Blåser det inte för hårt så kommer vi nu att gå ut promenader med valpflocken dagligen, så dom får lära sig att ta sig fram och att försöka rasta av sig utomhus ibland. hmmm, dom var riktigt snygga utomhus också, lyssnade och reste upp kroppen inför alla nya intryck.

betraktar valparna som sover runt Neska, vilka små underverk !   

allt fungerar med dom, sova, äta, leka, kela, kissa/bajsa och rusa runt i köket och förfölja varandra eller studsa mot varandra och utmana på bus och kamp. Det går så fort i deras utveckling och dom lär sig snabbt .

Är ganska tuggad på handlederna av deras blandade bit -och ömhetsbetygelser, precis som jag brukar bli av våra valpar.Har märkt hanvalparna med vita fläckar (vetemjöl+vatten) för att valpköparna ska kunna skilja dom åt, för dom är väldigt lika varandra, precis som vi önskar valparna ska vara. Jämna och bra allihop !

Hörde på radion att hundägare köper julklappar till sina hundar för hundratals kronor, ok då, om man gärna vill det, men vi ska inte förmänskliga våra hundar eller göra dom till våra "barn", utan komma ihåg att dom är fyrbenta familjemedlemmar.

 För egen del köper vi inte julklappar till hundarna, men för länge sedan brukade vi rulla in var sin prinskorv i ett papper, som hundarna sedan fick riva sönder och äta upp på julafton. Dessvärre åt dom väl upp både pappersbitar och korv samtidigt, men så var det. Ikväll är det en lugn kväll, när vi förbereder annandagsjul med middag o bio tillsammas med våra närmaste släktingar  Det är en trevlig tradition .

jag klagar inte, men hundar är duktiga på att uppfostra oss ägare. Nu gör våra småvalpar också försök att få sin vilja igenom. Det är deras mat och sömntider som är viktiga, och sen är det kel och lek och sällskap som dom kräver. för min del gäller att jag förväntas sitta i valprummet och kela med en efter en varje morgon sen dom har ätit, och dom vill också att jag ska ha tröjan med blixtlås, så dom kan dra i tampen nertill, och det ska vara oömma foppatofflor som dom ska gnaga på, håhåjaja....  Sen upprepas det några gånger om dagen, ofta i samband med att dom har ätit.

Dom har en enorm matlust precis som förra kullen (R) och har börjat kunna knapra på små kexsmulor. Neska börjar bli lite trött på deras ihärdiga diande, men hon vill till dom med jämna mellanrum och ge dom di och sen sover hon med valparna runt sig. ser väldigt avslappnat ut, och hon morrar till rejält när dom biter för hårt och det gör mormor Klinga också, när dom biter henne i bakbenen, men så avslutas "morret=nejet" med en slick på nosen, när valpen hejdat sig. Ganska fantasiskt att uppfostran från tikens sida alltid startar när valparna är mellan fem och sex veckor gamla. Det har ju att göra med att valparna successivt avvänjs från att dia.

   
Klinga och Neska sköter Neskas Svalpar och husse kelar med dom små S-en.

Inom två dagar har två gamla Akjas tikar lämnat sina hussar och mattar. Iwa drabbades av svullna lymfkörtlar och blev trött o dålig, Greta fick fler och fler knölar på kroppen och tappade orken, vi tackar deras hussar och mattar för god omvårdnad och för att ni lät era fina hundar somna in. Men det känns i hjärtat även på en uppfödare.

småvalparna mår fint, dom får besök hela helgen av både blivande ägare och tidigare valpköpare som vill hälsa på. Dom ser riktigt fina ut, på några har småöronen börjat tippa uppåt, och vid en enklare kontroll så verkade alla fyra hanarna ha testiklar som dom ska. Betten är fina, och dom äter allt dom får. Det är bra, men de nya ägarna kommer nog att bli lite oroliga över deras aptit, men det är bra att dom vill äta.

varit i Stockholm o blivit avtackad av kollegor i ledningsgruppen, väldigt fint och lagom högtidligt. Hade tackat nej till insamlingar/gåvor, men dom hade samlat in pengar och skickat över till "läkare utan gränser", som ju är en ok hjälporganisation, det uppskattade jag mycket.

Nobelfesten har genomförts, och jag har tänkt mycket på Tomas Tranströmer, som fick litteraturpriset. jag har jobbat i ca sju år som kollega till honom, han var en snäll och tystlåten person bland oss alla arbetspsykologer. Han skriver fin poesi men man måste tänka en stund för att förstå o känna, men de här raderna är inte så svåra, dom gillar jag.......

"Det finns en glänta i skogen som bara den som gått vilse kan hitta"

PS valparna mår jättebra och är väldigt gulliga. Dom morrar o leker och ruskar i varandra och i fällen, så den åker iväg.DS

livet för våra Små  S har hittills bestått i att äta o sova o kravla ut på tidningarna för att kissa/bajsa, men nu har dom börjat upptäcka varandra och försöker starta lek med varandra. Det går till så att en valp gapar över nästa valps rygg och tar munnen full och ruskar så gott den kan. Det hela går i ultrarapid och kräver full koncentration, och slutar ofta med att bägge rullar runt. Men jag har även sett små ansatser till social kamp, med små huvudkast och fyrfotaskutt mot varandra. Sen har dom upptäckt byxben och dom försöker bita och dra men tappar oftast balansen o trillar av ansträngningen. Ser väldigt kul ut men varar inte så länge utan rätt vad det är sover dom i en hög igen. Dom artar sig bra !

dömde lydnadsklass II och elit lydnad igår, och det var ett tag sen jag dömde lydnadsklasser. Tyckte standarden var riktigt bra och jag fick döma ut tre förstapris i elit och två i klass II, om jag minns rätt. Slogs av att det nästan enbart är tjejer och kvinnor som tävlar i hundsport. Hundsport har blivit en kvinnodominerad sport, kan det vara tålamodet som tryter på manliga sidan, när lydnadsdetaljerna ska klickas in på hundarna ?

frös nästan resten av dagen, för det var svalt i multiarenan. Men det var helt ok med toaletter o sekretariat, där var det varmt tillräckligt. Kramforsklubben berättade att det var ganska billigt att hyra timmar i hallen, och det är ju den uvecklingen nu att hundklubbarna söker innehallar för hundverksamheten den kalla årstiden. Idag invigde SKK  också sin hall i Söråker, i en f d ICA marknadshall. Det blir säkert bra !

Bra mår också Svalparna, nu är registreringarna inskickade. Det är dags för en andra kloklippning ( när dom sover) och en första avmaskning, dom får avmaskningsmedlet i sin mat, så det är enkelt. Dom börjar bli mer och mer sociala och glada och den vällingröra som dom nu får tre gånger per dag uppskattas mycket. Men mest gillar dom att suga på Neska, dom tjuter i högan sky när hon kommer in rummet, och dom rusar runt för att hitta den eftertraktade spenen att suga på. Snart kommer dom att kunna dia utan att hon ligger ner, dom blir väldigt duktiga att balansera på baken och hänga fast sig på henne. Hittills har dom diat fint, hon har inga rivsår på magen, så dom använder inte sina små tänder, men dom suger så hårt att hon nästan stönar ibland.

  S-valp 3 veckor gammal.

åkte till Stockholm igår över dagen, hade två möten inbokade och bägge var bra möten kring resultat på jobb som jag varit inblandad i. Mindre bra var att jag steg av flygbussen ett stopp för tidigt, så jag fick mig en riktigt lång promenad via Hagalund o Solna innan jag var framme. Det blåste verkligen kallt igår, usch ! Både på ner- och hemväg varnade piloten för turbulens och orolig resa pga starka vindar. Och planet skuttade och hoppade innan  landningarna. men jag kände inget obehag. Har blivit härdad av att flyga till Stockholm varje vecka i tre års tid. Kallas avbetingning på psykologspråk.

Småttingarna i valplådan mår fint och har passerat 3 veckors ålder. Dom har också idag fått försöka slicka i sig sitt första mål mat (rå mosad köttfärs i ljummen majsvälling). Det blev en rätt kladdig måltid enkelt uttryckt, så  Neska och mormor Klinga fick hjälpas åt att slicka dom rena igen.Nu trängs dom med Neska i hennes Biabädd som står utanför valplådan och det ser väldigt skönt ut. Dom utvecklas snabbt nu och har börjat höra när vi pratar med dom och småsvansarna viftar, när dom känner lukten av våra händer.