jag klagar inte, men hundar är duktiga på att uppfostra oss ägare. Nu gör våra småvalpar också försök att få sin vilja igenom. Det är deras mat och sömntider som är viktiga, och sen är det kel och lek och sällskap som dom kräver. för min del gäller att jag förväntas sitta i valprummet och kela med en efter en varje morgon sen dom har ätit, och dom vill också att jag ska ha tröjan med blixtlås, så dom kan dra i tampen nertill, och det ska vara oömma foppatofflor som dom ska gnaga på, håhåjaja....  Sen upprepas det några gånger om dagen, ofta i samband med att dom har ätit.

Dom har en enorm matlust precis som förra kullen (R) och har börjat kunna knapra på små kexsmulor. Neska börjar bli lite trött på deras ihärdiga diande, men hon vill till dom med jämna mellanrum och ge dom di och sen sover hon med valparna runt sig. ser väldigt avslappnat ut, och hon morrar till rejält när dom biter för hårt och det gör mormor Klinga också, när dom biter henne i bakbenen, men så avslutas "morret=nejet" med en slick på nosen, när valpen hejdat sig. Ganska fantasiskt att uppfostran från tikens sida alltid startar när valparna är mellan fem och sex veckor gamla. Det har ju att göra med att valparna successivt avvänjs från att dia.

   
Klinga och Neska sköter Neskas Svalpar och husse kelar med dom små S-en.