hörde en diskussion i Mifforadio i morse om tillfredsställelse och vad det är o hur det känns. Jag vet för idag känner jag tillfredsställelse över att ett mål är nått, vi klarade det, dvs att tävla och bli uppflyttade till högre klass patrull. Trots sen hemkomst 00.30 med husvagnen på släp från Marma, kunde vi packa om bilen till tävlingsutrustning, dvs regnkläder, spårgrejer, patrullhalsbandet, matburkar till hundarna, stamtavla, litet eget fika mmmm, o sen åkte vi kl 07.10 o kom fram i tid till lottningen. Det var 13 anmälda i lägre patrull, 5 i högre och 4 i elit. Tyvärr var det fyra återbud, så vi var nio, Neska o jag drog spiken o fick åka till Alnön o spåra, fint upptag, bra halt, hon plockade tre av fyra föremål, tyvärr gick spåret väldigt nära en väg bebyggelsen, och det fanns flera små stigar från vägen in i skogen, så där missade hon nog fjärde apporten. Jag var jätteorolig att hon skulle tappa spåret i det där virrvarret av stigar, men det gjorde hon inte. duktiga Neska !  Så fick vi göra planlydnaden och det kändes bra. Visserligen blött o kallt på plan, men so What

, det brukar inte bekymra henne. Värmde upp henne med boll, några hopp, en lång inkallning, men körde INTE något kryp, vilket jag brukar göra för att sätta tryck på henne. kände mig så säker på att krypet går bra. Men det gjorde det inte ! jag gick lugnt med Neska krypande vid min sida, men vi fick 0 av bägge domarna, o då tappade jag lite energi. Hon kröp för högt. Sen kom apporteringen, och jag slarvade med förberedelserna, sa bara " nu sitter du kvar", o slängde apporten, men hon satt inte kvar utan reste sig för att tjyvstarta, men jag röt NEJ o då stannade hon i stående ställning snett framför mig, därifrån fick jag sen skicka henne att hämta apporten. Betyg 5-7, i stället för det höga betyg hon brukar få i apporteringarna. Ridå....

Lyckades samla mig och göra rätt vid det avslutande hoppet, som hon skötte fint,

Tänkte att nu blir det gränsfall på lydnaden, (196 behövs)o funderade på att bryta,  men vi gick iväg och gjorde en rätt bra patrullering, o avslutningsvis ett stabilt platsligg,  och jag tänkte att hoppas det nu inte kommer att fattas nån halvpoäng igen till uppflyttning.

Men vi hade bra poäng i lydnaden ,  och vi kom tvåa i tävlingen med uppflytt och det var ju uppflyttningen som var målet idag. Tillfredsställelse är känslan just nu.

Sitter o kollar genom foton från året, och kunde inte låta bli att titta extra på barnbarnen Vendla 2,5 år resp Saria 5 år , för vi har träffats många gånger i år. Det är den stora friheten jag fått när jag slutade jobba som gjort det möjligt. Dels har dom åkt tåg dit jag har varit på något hundevenemang , och dels har dom varit hem till oss två gånger redan i år. Så vi har varit på Skara Sommarland och på Furuvik tillsammans och det är ju att återuppleva hur det var när Paula var liten.

Saria fyllde fem år i augusti, och vi hade ett litet extrakalas när jag åkte förbi vid SM i Mantorp , och Vendla fyller ju tre år nästa år i januari, så jag får väl se hur det blir då med kalasmöjligeterna, det troliga är att vi får spara hennes firande fram till vårkanten, såvida inte Neska ska paras i januari, då kanske vi kan sammanstråla vid en ev parningsresa.

är i Marma på kompetensutveckling i dressyr för patrullhundsinstruktörer, det är trångt här i rummen, pga alla kurser som går samtidigt, så vi ha en liten camping med fem vagnar och 2 husbilar för oss som inte vill dela rum i barackerna. Verkligen skönt att få rå sig själv och jag kunde ha med hundarna precis som jag önskar. Nog sista helgen i husvagnen och sen åker den in under tak för att skydda tak och fönsterlisterna från is o kyla.

Väldigt tråkigt varatt få meddelande om att Onyx matte har gått bort efter en lång tids sjukdom. Onyx är fem år och var väldigt fäst vid sin matte, han är grundtränad i spår, uppletande och lägre klass lydnad och hade börjat ett tjänstehundsutbildning , när matte började bli sjuk. Vi ska försöka se om vi kan hitta någon ny ägare till Onyx framöver, eftersom hans nuvarande husse känner att Onyx behöver mer träning och aktivitet än han kan ge hunden. Det är ingen brådska i alla fall.