så kom dom då, sex små Akjas valpar som ska heta på bokstaven S. Spännande att se vad Neska hade burit på i nästan nio veckor, jo då det kom hane, hane, tik, hane, tik , hane , så nu äger vi tre vuxna hundar och sex nyfödda valpar.

Neska pysslar väldigt med dom, hon slickar och slickar och håller dom rena och alla har gått upp i vikt. Vi har sett att hon tom har fått ett skavsår på sin tunga av allt slickande på valpmagarna/rumporna. Nu är det tyst och lugnt i lådan, hon hässjar inte längre, förlossningsfebern har gått ner igen, och valparna verkar mätta och belåtna som det ska vara.

Deras tre första levnadsdygn är ju de mest kritiska i livet, det är då alla deras inre organ och medfödda instinkter ska fungera och det gör dom. Valparna söker sig nära henne och värmen hela tiden, alla tog sig snabbt fram och kunde börja snusa efter hennes spenar och dom har bra tag när dom äter. Sen kan nån ibland pipa till, när det inte rinner till mer mjölk och då börjar ett intensivt snusande för att hitta en annan spene, där det kanske finns litet kvar.Valpar föds ju blinda och döva, kan bara lita till sin känsla för värme och moderns dofter för att få skydd och mat. När dom ätit sjunker dom ihop som om dom fått bedövningsmedel och somnar nästan med spenen kvar i munnen. ja, det är fantastiskt att få följa valparnas utveckling. om 14 dagar öppnas ögonen och då skönjer dom ljus och mörker i alla fall.

  Bildbevis, Akjas S-kull nyfödda 10 okt 2011.