nyss varit ute en sväng med valparna, det vara väldigt blött om tassarna, men dom skuttar glatt omkring i snön och har roligt. Livet leker verkligen när man är en nästan 8 veckor gammal valp, det finns inga bekymmer. Möjligen bara när valpen tar två trappsteg i taget och kroppen inte räcker till, utan den blir halvliggande på trappstegen. Då blir det pipande och Då behövs en putt i baken så att bakbenen kommer upp ett trappsteg och den kan häva sig upp på nästa trappsteg igen. Den trappan har höga trappsteg så det är jättesvårt för dom små, men dom kämpar så gott dom kan.

Så kom vi in och jag har torkat samtliga 24 småtassarna och de bara magarna med hushållspapper, och sen fick dom leta matkulor i Biabädden med en varm fäll i. Dessutom fick dom dia Neska som lät dom hållas utan att morra och avvisa dom. Det gör hon annars ganska bestämt, men nån gång per dygn får dom suga och dia och det uppskattas verkligen.

Packar annars för fullt allt som valparna ska ha med sig när dom flyttar. Det är basfoder, en påse godnattkex, ett grisöra och en urskrapat märgben, en påse mjölksyrad kalk, samt en pärm med alla skötselråd och köpehandlingar.

Det känns väldigt sorgligt att dom börjar flytta hemifrån för vi fäster oss vid varje valp varenda gång och det känns tungt och ledsamt när dom åker iväg. Men man inser ju att det går inte att dom alla ska bo kvar hos oss, då får varje valp för litet tid och dom behöver egna hem.

vi har  hittills inte godtagit de spekulanter som ringt om hanvalpen Akjas Salo, för att dom flesta har varit ärliga och berättat att dom bara önskar en sällskapshund och gå ut och gå med. Vi väntar hellre till det kommer någon som är bruks och tävlingssugen och dessutom vill ha en familjemedlem.